Jag tror att min blogganda försvann i samband med Valles bortgång.
Jag har gett det här en ärlig chans men pallar bara inte att skriva,har liksom inget att skriva om och viktigast av allt - jag har ingen att skriva till!
Idag hade jag en låg dag, en ensam dag till utan Valle. Efter en stunds rastlös surfande gick jag in på hennes gamla blog - som fortfarande var aktiv!
Det är en vansinnigt konstig känsla att se hennes ord där, Valles tankar finns kvar svart på vitt. Trots att jag har läst alla inlägg flera gånger så var det som att upptäcka dem på nytt.
Det fick mig att tänka på att jag borde fortsätta skriva. För tänk om jag skulle gå bort imorgon - vad finns det då kvar? Skulle det trösta mina nära att läsa min inlägg efter att jag är borta?
Lite tunga tankar idag, ibland har man såna dagar. Jag har bra dagar också. För det mesta faktiskt.
Men idag ville jag vara låg, Valle min Walleh, jag saknar dig så enormt!
/Pocca
